Larsson i lejongropen

Vi är kvar i Windhoek, Namibias huvudstad. Rent och prydligt, låga, utspridda hus; inte precis vad man fördomsfullt tänker sig som "afrikanskt". Vi laddar för att dra vidare i morgon, ut mot kusten. Det blir 4-5 tim i skumpig buss, till stor del på grusvägar, har vi fått veta. Vädret har nu blivit soligt och fint, ganska lagom varmt (om än inte i bussen förstås). Min rumskamrat Gunnar Olsson blev akterseglad i Doha, Quatar, igår, men har nu anlänt, ca 12 timmar försenad. Vi har tillbringat en lugn, snarkfri natt tillsammans, underlag för min kommande modernistiska roman Nätterna med Gunnar; alternativ titel: I väntan på Olsson. Men egentligen är det naturligtvis lejonen vi väntar på, inte minst undertecknad som ju dessutom råkar vara född i Lejonets tecken. Goda hälsningar, Jörgen L

Det skulle ju vara blå himmel och ökentorra klimat! Men nej, gråmulet, regn då och då, småkyligt... Nä, Afrika är en besvikelse så här långt, helt klart. Men jag ska ge det ett par chanser till, så får vi se. Resan hit gick inte heller bra, inte till en början. På väg med stadsbussen från Trandared till Resecentrum gör jag en liten snabbkoll, helt onödig, det är jag övertygad om. Jag kontrollerar bara att alla nödvändiga sladdar och adaptrar är nedpackade på sin plats. Men va fan... den lilla adaptern från datorns c-usbutgång till vanlig usb-kontakt är borta! Utan den kan inte min kamera kommunicera med datorn! Rafsar igenom packningen tre, fyra gånger nere på Resecentrum, tror inte mina ögon: finns inte, finna bara inte! Jag höjer blicken, ser två taxibilar... Rusar dit: Fort! Kör mig hem och tillbaka hit igen. Vi har 20 minuter innan 100-bussen avgår. Adaptern låg och lurade på köksgolvet... Det kostade mig 217 spänn extra den där taxifärden... men det var värt varenda krona. N...

Läget inför avresan är mycket prekärt. Ensamma grubblande strövtåg i Borås omväxlande med en eller annan liten avskedsfest – hela tiden med fjärilar i hjärnan; några bilder får illustrera:

Sitter här och tänker inte på Afrika, dit jag ämnar mig i morgon, utan på hur man utformar en ny blogg. Den gamla, den enda jag någonsin utformat, "Jorden runt utan att flyga"alltså, blev ju en stor succé enligt min ringa mening. Men den här nya, "Larsson i lejongropen", den är ett oskrivet kort. Till saken hör att jag aldrig satt min fot i Afrika, så därför så... Jo, det är ju di där djurena på typ savannen, som en har hört talas om. Det ska bli spännande att se hur pass fotogenique dom är. Det är ju inte upplevelsen i sig jag är ute efter, utan BILDEN, bara bilden. Nå nå nå, det var nog lite ironi där (förhoppningsvis). Alltnog och emedan, i morgon buss till Göteborg, tåg till Kastrup Köpenhamn, flyg till Doha, flyg till Windhoek, Namibias huvudstad. Enär (härlig gammal kon/subjunktion) allt går väl, vill säga. Hinner inte skriva mer just nu, måste packa. Vi hörs och ses, Jorge (på Söderljungen än så länge)